按字母浏览
选择语言
古英语词典条目

Up-gang

返回字母 U
定义

定义

1 定义

1 up-gang

m. I. a going up, rising of a heavenly body :-- Sunnon upgong æt middan sumere ortus solis solstitialis, Bd. 5, 12; S. 627, 34. Æfter sunnan upgonge, L. Alf. 25; Th. i. 50, 20. Ǽr sunnan upgange, Lchdm. ii. 306, 17. Æt sunnan upgonge, Nar. 27, 17. Fram sunnan upgange óð hire setlgang, Ps. Th. 49, 2: 112, 3. Uppgange, 106, 3. Tóforan mónan upgonge, Nar. 13, 9. Hí (the constellations of the zodiac) gefyllaþ twá tída mid hyra upgange oððe nyðergange, Lchdm. iii. 246, 8. II. a going up, (a) to land from sea, a landing. an incursion :-- Hí námon him wintersettl on Temesan ... Ðá æfter middan wintra hí námon ǽnne upgang út þurh Ciltern and swá tó Oxneforda. 1009; Erl. 143, 9. III. a way of going up :-- Hié gerýmdon ðone upgang and geworhtan, Blickl. Homl. 201, 17. [O. H. Ger. úf-gang ortus: Ger. auf-gang: Icel. upp-gangr: Dan. op-gang ascent; stairs.]
相似词汇

相似词汇

符文铭文

符文铭文

ᚢᛈ-ᚷᚪᛝ

可能的年轻符文铭文

使用的缩写

使用的缩写

常用缩写

Ger.
German
Icel.
Icelandic
L.
Latin

作品与作者

Bd.
Bede, Historia Ecclesiastica (OE translation)
Erl.
Earle, J. (editor)
Ps.
Psalms (OE)
S.
Sievers, E. (editor/scholar)
Th.
Thorpe, Benjamin (editor)
查看所有来源